Det här är flaskan

Kejsarkrona och tulpan

Förra tisdagen var länsstyrelsen här och kollade mina stängsel. På måndagskvällen brakade allt samman då stora hagen tappade nästan all ström. Jag höll på att ge upp. Men det visade sig bara vara en skarv på nätstaketet som lagt sig på tråden och jordat hela tråden. Men allt blev godkänt. Det jag trodde skulle vara en dryg månads arbete blev till sju. Men nu är allt godkänt. Så skönt.

Samtidigt som stängslet blev klart började tackorna lamma. När detta skrivs är 11 lamm födda och 2 tackor har checkat in på lamm-BB.

De är intressanta djur - fåren. Våra får går ute året om, med tillgång till inomhusstall när de så önskar. På sommaren är stallet helt ointressant. Men det har hänt att man vaknat en vinterdag efter en snövädersnatt och funderat på var tackorna är. Stallet är helt tomt, men utanför ligger det några snöhögar som sakta reser sig, ruskar av sig, blir till får som börjar äta...

Men när de ska lamma checkar de alltså in på lamm-BB. Några timmar, kanske ett dygn, före lammningen ställer sig tackan i stallet. Då är det "bara" att leda in henne i en lammbox och låta tiden ha sin gång. Om allt går väl så står hon där någon timme senare med två blöta små lamm som redan fått i sig sin första slurk råmjölk.

Men det går inte alltid som man planerat.

Lammen, någon timme gamla

Den andra tackan att lamma verkade göra det bra. Första lammet, en fin bagge, kom fram hur enkelt som helst, blev renslickad av modern, hoppade upp efter några minuter och började suga på spenen.

Efter en halvtimme kom nästa. Jag stod inne i stallet och kollade och allt verkade i början gå bra. Men när lammet kommit ut syntes att något var fel. Så det var bara att hoppa in i boxen och kolla. Lammet låg livlöst, utan andning. Tackan slickade inte heller så aktivt.

Då får man agera tacka själv. Bort med fosterhinnorna, först från nosen. Sedan lite massage, från magen och framåt för att försöka få igång andningen. Efter några tag så hoppade hon igång. Men slutade andas igen när jag slutade massera. På det igen. Andningen kom igång. Men slutade. Tredje gången gillt då? Ja - nu kom hon igång ordentligt, fick loss slemmet i nos och strupe och lyfte på huvudet. Tackan fortsatte att slicka, men lite förstrött. Lammet kunde fått en bättre start. Inte helt torr, inte ren och med alldeles för mycket fostervatten i andningsvägarna.

Jag fick hjälpa henne att få i sig råmjölken. Några ordentliga tag på spenen och så var det klart. Det är otroligt viktigt att lammen får i sig råmjölk för att få ett gott infektionsskydd och en bra start på livet överhuvudtaget. Men sedan blev det svårare. Tackan gillade inte sin dotter. Baggen fick dia hur mycket som helst. Men tackan var inte välkommen. Det var bara att stanna kvar, hålla i tackan och föra fram tacklammet till spenen. Då gick det. Och visst hoppades vi att det skulle räcka.

Men här är det inge bra mor-dotter-relation. Tackan har bara ögon för baggen. Tacklammet är inte välkommet i familjen. I tre dygn körde vi tvångsmatningsmetoden, det vill säga - håll i tackan så länge som det går för att lammet ska få dia. Men eftersom hon inte gav med sig, var det bara att acceptera fakta, ta fram lammnäringen och nappflaskan och börja mata. Och som vanligt fick hon det vackra namnet "Flaskan". Just nu bara Flaskan. Får hoppas att vi slipper sätta något nummer efter...

Det är inte helt ovanligt att det blir så här. Och varje år har man en eller flera nya flasklamm som ska ha sitt, morgon, middag, kväll och natt. Det är ett jobb.

Men det finns en uppsida också. Den som aldrig suttit i en lammbox, med några hoppande, knappt veckogamla lamm omkring sig, har missat något väsentligt med livet. Den som inte blivit vikarierande tacka för ett flasklamm, har aldrig fått känna glädjen med att ha ett litet lamm-liv i sina händer, fullständigt fokuserat på dig som den gode som kommer med maten.

Det är också en glädje.