Hönshus på gång

Efter många om och men är det nu dags att ta tag i hönsen och hönshuset. Men det blir på ett helt annat sätt än vad jag först tänkt.

Saker man kan hitta i ett gammalt hus - vad är detta?

Vi har ett gammalt hönshus som i princip står klart för inflyttning. Jag hade bara tänkt mig att göra i ordning inredningen och gården utanför. Ett jobb på en vecka kanske. Hönshuset är en del i ett hus som tidigare sannolikt innehållit både höns och något annat djurslag. Betonggolv, timmerväggar och tegeltak.

Jag har vetat att en tredjedel av huset varit i dåligt skick. Taket läcker och väggarna har börjat bågna. Min tanke är att så småningom riva bort det dåliga taket, ersätta den del av väggen som börjat ge sig och bygga upp allt som det var igen.

Men när jag för 14 dagar sedan gjorde den sista inspektionen, och plockade bort det sista skräpet, visade det sig att förfallet gått längre. Nu är även hönshuset påverkat. Så den kommande planen måste bli att riva bort hela taket och sedan fundera över vad man gör med huset i sin helhet.

Det blev lite panik. Vad göra? Jag har gått och funderat, och nu fattat beslut.

Jag bygger ett helt nytt hönshus.

Ingången till liggstallet med det gamla hönshuset bakom

Jordkällaren

Läget får bli som en förlängning av den jordkällare som också så småningom ska renoveras. Storleken får anpassas till läget, mellan det gamla hönshuset, liggstallet för fåren och jordkällaren. Jag har märkt ut hörnen med gamla stängselkäppar. Det blir ungefär 10 kvadrat stort.

Hönsen får i alla fall fin utsikt...

Nu gäller det att komma igång och bygga. Hörnstenar, betonggolv, enkel brädbyggnad med 10 cm isolering, ett halvt sadeltak (den andra halvan kommer att bli takad utegård) och återbruk av gamla tegelpannor på taket.

Får hoppas att inte hela helgen regnar bort. Det är dags för hönsen.

Vad som ska bli av det gamla hönshuset? Som det känns just nu är det mest sannolika att det får avvakta, för att sedan förhoppningsvis så småningom bli ett litet gårdsslakteri med styckningsmöjligheter.

Flasklammet Flaskan...

Blommor och fjärilar

Maj har hittills varit kylig, för att inte säga kall. Ett par nätter nu har temperaturen krupit ner mot nollan. Men här i Fällersta har det ändå hållit sig på rätt sida.

Körsbärsblom!!!

Häggblom i majskymning

I det nygamla trädgårdslandet börjar fröer och knölar komma i jorden. Fyra sorters potatis, två tidiga, två sena, ligger under ett täcke av gammal stallströ. Bondbönor, sockerärtor, lök och morötter är på gång. Men jag avvaktar en stund till med de flesta fröna. Hellre att jag får en lite senare skörd, än att det blir ett totalt misslyckande. Grönsaker smakar bra i augusti också...

En kylig maj har i alla fall några fördelar. Den hägg-blomning vi fått uppleva i år slår nog alla rekord. Och körsbären kommer inte långt efter. Hela Fällersta har badat i en kaskad av vita blommor. Och dofterna har vilat i luften på ett sätt som ingen varm maj-månad kan erbjuda. Det är bara att gå ut och njuta. Morgonpromenaderna med hunden blir en doftvandring också för mig.

Nässelfjärilfinger

En annan konsekvens av den kyliga våren är bristen på fjärilar. Jag har sällan sett så få. Men det verkar också som vinteröverlevarna fått uppleva ytterligare några dagar. En gammal nässelfjäril på pekfingret är inte så vanligt. Men i helgen kom det en och landade bredvid mig. Det var bara att försiktigt ta upp den på fingret, bära den till en maskros och hoppas att det fanns nektar för en liten flygtur till.

Sorgmantlarna är däremot vanligare i år än tidigare. I lördags besökte två av dem plommonträdets blommor som sjöng på sista versen. En gammal, den som inte har helt utslagna vingar. Man ser hur slitna de är. Och en nykläckt med fantastiska fräscha vingar.

En gammal, sliten sorgmantel

och en ny och fräsch

Men nu hoppas jag på bättre vårvärme. Det vore skönt att få ut de första salladsplantorna. Luktärter och krasse står på vänt. Sommarblommorna borde slippa inneluften. Men gurkan, squashen och melonerna får nog vänta några veckor till...

Det här är flaskan

Kejsarkrona och tulpan

Förra tisdagen var länsstyrelsen här och kollade mina stängsel. På måndagskvällen brakade allt samman då stora hagen tappade nästan all ström. Jag höll på att ge upp. Men det visade sig bara vara en skarv på nätstaketet som lagt sig på tråden och jordat hela tråden. Men allt blev godkänt. Det jag trodde skulle vara en dryg månads arbete blev till sju. Men nu är allt godkänt. Så skönt.

Samtidigt som stängslet blev klart började tackorna lamma. När detta skrivs är 11 lamm födda och 2 tackor har checkat in på lamm-BB.

De är intressanta djur - fåren. Våra får går ute året om, med tillgång till inomhusstall när de så önskar. På sommaren är stallet helt ointressant. Men det har hänt att man vaknat en vinterdag efter en snövädersnatt och funderat på var tackorna är. Stallet är helt tomt, men utanför ligger det några snöhögar som sakta reser sig, ruskar av sig, blir till får som börjar äta...

Men när de ska lamma checkar de alltså in på lamm-BB. Några timmar, kanske ett dygn, före lammningen ställer sig tackan i stallet. Då är det "bara" att leda in henne i en lammbox och låta tiden ha sin gång. Om allt går väl så står hon där någon timme senare med två blöta små lamm som redan fått i sig sin första slurk råmjölk.

Men det går inte alltid som man planerat.

Lammen, någon timme gamla

Den andra tackan att lamma verkade göra det bra. Första lammet, en fin bagge, kom fram hur enkelt som helst, blev renslickad av modern, hoppade upp efter några minuter och började suga på spenen.

Efter en halvtimme kom nästa. Jag stod inne i stallet och kollade och allt verkade i början gå bra. Men när lammet kommit ut syntes att något var fel. Så det var bara att hoppa in i boxen och kolla. Lammet låg livlöst, utan andning. Tackan slickade inte heller så aktivt.

Då får man agera tacka själv. Bort med fosterhinnorna, först från nosen. Sedan lite massage, från magen och framåt för att försöka få igång andningen. Efter några tag så hoppade hon igång. Men slutade andas igen när jag slutade massera. På det igen. Andningen kom igång. Men slutade. Tredje gången gillt då? Ja - nu kom hon igång ordentligt, fick loss slemmet i nos och strupe och lyfte på huvudet. Tackan fortsatte att slicka, men lite förstrött. Lammet kunde fått en bättre start. Inte helt torr, inte ren och med alldeles för mycket fostervatten i andningsvägarna.

Jag fick hjälpa henne att få i sig råmjölken. Några ordentliga tag på spenen och så var det klart. Det är otroligt viktigt att lammen får i sig råmjölk för att få ett gott infektionsskydd och en bra start på livet överhuvudtaget. Men sedan blev det svårare. Tackan gillade inte sin dotter. Baggen fick dia hur mycket som helst. Men tackan var inte välkommen. Det var bara att stanna kvar, hålla i tackan och föra fram tacklammet till spenen. Då gick det. Och visst hoppades vi att det skulle räcka.

Men här är det inge bra mor-dotter-relation. Tackan har bara ögon för baggen. Tacklammet är inte välkommet i familjen. I tre dygn körde vi tvångsmatningsmetoden, det vill säga - håll i tackan så länge som det går för att lammet ska få dia. Men eftersom hon inte gav med sig, var det bara att acceptera fakta, ta fram lammnäringen och nappflaskan och börja mata. Och som vanligt fick hon det vackra namnet "Flaskan". Just nu bara Flaskan. Får hoppas att vi slipper sätta något nummer efter...

Det är inte helt ovanligt att det blir så här. Och varje år har man en eller flera nya flasklamm som ska ha sitt, morgon, middag, kväll och natt. Det är ett jobb.

Men det finns en uppsida också. Den som aldrig suttit i en lammbox, med några hoppande, knappt veckogamla lamm omkring sig, har missat något väsentligt med livet. Den som inte blivit vikarierande tacka för ett flasklamm, har aldrig fått känna glädjen med att ha ett litet lamm-liv i sina händer, fullständigt fokuserat på dig som den gode som kommer med maten.

Det är också en glädje.