Vår

Idag kan lärkan vara här. Den 18 februari kom i vart fall våren till Fällersta. I natt blåste det sydvästlig kuling och i morse var slätten mer snöfri än snötäckt. I vindskyddade lägen ligger fortfarande snön knädjup, men i hagarna tittar fjolårsgräsets bruna tuvor upp allt mer.

Slätten är full av vatten.

Jag märker det när jag går runt i hagarna och gör de sista stängslingsarbetena. Det kippar, plaskar och slaskar överallt. I vanliga fall brukar man få vänta rätt länge på att marken torkar upp. Men i år, när tjälen knappt gått ner en decimeter i marken, är det väl troligt att vi snart går torrskodda i fårhagarna.

En av fördelarna med en snörik vinter är vårfloden. Ofta har jag tyckt att detta är vinterns största fördel. Snösmältningens vattenriken skapar miljöer för så mycket. När jag skådade fågel som mest, var Tysslingens översvämningar en av årets höjdpunkter. Nu får jag nöja mig med att bäcken svämmar över lite lagom. Egentligen skulle jag vilja dämma upp den och skapa en riktig våtmark. Men jag tror tyvärr inte att jag får med mig grannarna på det jobbet. Annars är det läge för ett halvt hektar smådamm, fylld av liv både över och under ytan. Kanske med en svarthakedopping som juvelen i kronan.

Man ska ha drömmar...

Annars är det bara att nöja sig med det lilla. När snön smälter och vattnet tar sig nya vägar på grusvägen skapas små konstverk. Färgnyanserna är omöjliga att återge med en enkel iPhone, men skönheten finns där. Små meandrande bäckar där småknytten kan fara ut på äventyr. De finns kanske en dag, eller en vecka, men är sedan försvunna.









I skogskanten har en sälg lagt sig ner efter blåsten. Det är enkelt att nå de grenar som nyss var högst uppe i kronan. Och plötsligt är våren här på riktigt.