Frön till drömmar

I går fick jag till slut mina chilifrön. Det var en del strul på vägen, men nu är de här. Fem olika sorter, från Kung Pao till Hungarian Yellow. Just Hungarian Yellow testade jag i fjol, med rätt gott resultat trots rätt usel skötsel.

Just skötseln är väl inte min starka sida. Vardagsjobbet med att rensa, vattna, snygga till är ofta alltför enahanda för att kommas ihåg. Det upprepbara blir det lättglömda.

Men varje år drömmer jag om hur det kunde vara, och planerar som om det skulle bli så. Och för mig som för så många andra blir inköpen av fröer det tydligaste exemplet på dessa drömmar.

I år har jag hittills bara köpt chili och tomater. Jag hittade en hemsida till Tummelsta Chili och satsade på att det skulle fungera. Mina fröer kom på avvägar, men tack vare ett gott bemötande så finns de nu här. Och idag ska de i jorden.

Jag har ett problem med tidiga sorter. Vi bor i ett gammalt torp från mitten av 1800-talet med ett uppvärmningssystem som är gjort för en modernare villa. En luftvärmepump som ska jobba mot ett gammal vattenburet system är inte en succe. Det är kyligt för det mesta bara temperaturen kryper ner under noll. Så att få igång fröer som kräver en temperatur på en bit över 20 grader är inte det enklaste när det varmaste rummet ofta har en temperatur någon grad under 20...

Men sedan är det enklare. Och i år blir det ännu bättre. Jag har ett litet, gammalt och sprucket växthus, inte mer än 6-7 kvadrat, med flera spruckna takglas. Tyvärr valde svärfar att silikona fast alla glas i huset så det är i princip omöjligt att byta dem. Men än så länge fungerar det hyfsat till några tomater, gurkor och någon chili.

Fram till växthussäsongen ska i alla fall fröerna ha det ljust och svalt. I fjol fanns en helt oisolerad veranda där de förhoppningsvis klarade sig. Den rasade nästan ihop i maj och fick akutrivas. Nu är den uppbyggd igen, med en liten men dock isolering i väggarna, rejälare kopplade fönster istället för plexiglas och även ett isolerat golv. Taket har jag ännu inte hunnit isolera, men kanske hinner jag tills det är dags för det svala och ljusa rummet för groende plantor. Och ytterdörren glipar åt alla håll. Men det gör inte så mycket just nu.

Granen står fortfarande kvar. Det är kanske dags att den ska ut till hästarna eller fåren att tugga på. Eftersom det inte är speciellt mycket varmare ute på verandan än utomhus har den klarat sig bra. Och bordet - det är en av mina favoriter. Ett auktionsfynd på en av de bondauktioner som nästan inte längre finns. Med en bordsskiva bestående av två plankor, 2 cm tjocka och 30 cm breda. De gjorde andra bord förr i tiden...

Idag skiner solen. Snön rasade just ner från ladugårdstaket. Fåren trycker mot väggen och njuter av solen. En yrvaken fjäril kryper på verandafönstret. Jag lyfter ut den till verandans få plusgrader och hoppas att den finner en plats att sova vidare på.


















Det är en tid för drömmar, för de frön som ska sås som drömmar och växa upp till ...