Först ut

Nu gror det på köksbordet.

De första skotten av chiliplantorna har kommit upp. Än så länge bara tre små gröna groddar, men vänta bara. Jag har köpt fem olika sorter. Men fröerna kom på avvägar. Vi var lite oense om vad det berodde på, säljaren Tummelsta Chili och jag. Men efter lite mailkommunikation fick jag en laddning ersättningsfröer. Men nu hade ett par sorter redan sålt slut.

Varför bara jag???

För att ta på mig min del av skulden erbjöd jag mig ta det som fanns och som skulle bli mest svårsålt. Så jag fick en okänd stark sort, Thai Hot Culinary, och en påse med "blandad chili". Vad det innebär är väl spännande. Tänk om man måste provsmaka. Och den man provsmakar har en sån där styrka på scoville-stickan att mätpunkterna börjar ta slut. Brrrrrr.

I barnens rum har det också börjat gro. Det är paprikafröerna som vi satte på julgransplundringen som börjar sticka upp. De har klarat sig, trots den ringa bevattning sönerna bevärdigar dem med. Men om ett par veckor lär det behövas mer. Deras fönster är i rakt söderläge, och risken för ökentorka i plastkrukorna är enorm.

Om ett par månader kommer så nästa akuta fråga att behöva lösas: Var ska alla dessa chili- och paprikaplantor placeras? Växthuset rymmer kanske fem plantor. Men sedan då? Det är bara att inse att det större växthus som skulle varit på plats för sex år sedan, inte kommer att vara på plats denna säsong heller. Hönshuset ligger före. Liksom den smedja som ska bli tillagningskök. Och snickarboden som ska bli - ja, det vet jag faktiskt inte. Jag behöver en snickarbod, men den känns inte rätt placerad där.

Så här ser det ut i alla våra uthus. Gamla möbelsnickeripinnar. De här låg uppallade i taket...

Egentligen skulle jag vilja göra i ordning ett gårdsslakteri i en del av den gamla snickarboden.Den nyaste delen är byggd på betong. Den är en sorts vinkel till själva snickarboden. Men taket läcker och halva vinkelhuset måste sannolikt rivas. Då kanske man skulle våga bygga så att det kunde bli ett litet slakteri, där vi både kunde slakta, stycka och göra i ordning lammlådor till försäljning.

Skogsfår gillar granskott

Det finns alldeles för få lammslakterier kring Örebro. Uppenbarligen är det för dålig lönsamhet att göra det professionellt yrkesmässigt. Men med tanke på efterfrågan på bra kött, och på en bra djurhållning med djur som får leva så naturligt det bara går, borde ett litet gårdsslakteri vara en möjlighet. Runt om i landet ser man proaktiva lantbrukare som går före.

Min fråga till mig själv blir mest hur stor man måste bli för att det ska fungera. Just nu har vi runt 20 vintertackor, och vi får 30-40 lamm. Det räcker inte. Men måste vi upp på 40, 50 eller 60 tackor? 100 lamm till slakt varje år? Och finns det i så fall avsättning?

Vildsvin igen. En del av sommarbeteshagen uppbökad över natten...

Det är i alla fall en dröm att värna och nära. Det vore skönt för djuren att slippa transporteras, att bara kunna gå in från bete i lugn och ro. Och det vore spännande att kunna förädla allt det djuren ger. Inte bara det goda köttet. Jag är självförsörjande på leverpastej. Lammleverpastej i olika varianter testas och avnjuts på frukostmackan. Kanske det skulle gå att jobba vidare på.

Men fram till dess är det väl mer frågan om det finns någon som vill ha en eller några chiliplantor så småningom. För det lär finnas över...