Årets första saft

I går blev apelsinsaften färdig. Den första saften för året. Och kanske den godaste. Och enklaste.

Sockerlag på gång

Receptet är min mors. Apelsiner, citroner, socker, vatten och lite citronsyra. Det är allt. Och det är inte speciellt svårt att göra den heller.

Koka upp en sockerlag på socker och vatten. Låt svalna och blanda i citronsyran. Passera apelsiner och citroner, med skal och allt. Sila av skalresterna och blanda fruktsaften med sockerlagen.

Klart.

Sedan är det bara att buteljera. Jag har ett antal flaskor, gamla och nyare, med patentkork. En vacker apelsinsaft blir faktiskt ännu vackrare, och godare(?), om den serveras ur en vacker flaska. Det finns en skönhet i det gamla.

Det tar så lång tid att sila...

Det finns också en skönhet i det man gjort själv. Inte minst gäller det mat. Snart tar höstens produktion av surkål slut. Jag planerar redan hur mycket mer jag måste göra i höst. Förra veckan gjorde jag lingonsylt av frysta lingon eftersom lagret var på upphällningen och svärmor kom och bad om ny. I kylen ligger en rökt fårskånk som en test på hur det smakar. Och pastejen - mmmm!

Jag har just nu tid för allt detta. Bondgården, författandet och föredragshållandet tar inte all tid. Så redan nu planerar jag för när jag ska göra lemon curd av de sju egenproducerade (!) citronerna (plus några inköpta), när basilikan ska i jorden och hur odlingen ska formeras i år. När ska potatisarna börja groddas? Hur ska majslandet läggas? Ska jag verkligen flytta på vinbärsplantorna igen? Kommer kryddgården att bli färdig i år?

Och den stora frågan: När kommer det ett funktionellt växthus till tomten?

Alla har inte denna möjlighet. Alla vill inte ha den. Det finns en bekvämlighet i att kunna köpa det man vill ha också.

 Men resultatet!

Men för oss nördar, som minns bardomens smaker och dofter bara den första flaskan apelsinsaft avnjuts, är det en sällan skådad glädje att få följa maten. Från jord. Till bord.