Ett annat ljus

Det är samma sak varje år. Ändå så nytt.

Någon gång i slutet av januari kommer den första dagen då ljuset ändras, förlängs...

I år var det den 30 januari.











 Det är tre månader kvar till lammning, men tackorna verkar rätt tjocka redan. Hösilaget kompletteras mer än gärna med både bark och färska grankvistar. Snart ska jag börja klättra upp i jättegranen för att ta ner grenarna. Jag vet inte om det blir i år granen faller, men någon gång i den nära framtiden måste den bort. Det är för riskabelt med en sådan jätte så nära huset. Och när rötterna ligger i dagen precis vid en liten traktorväg är risken för röta uppenbar.


Nu ska det snöa i flera dagar, men denna dag var det vårvintersnö. Jag har börjat anlägga en rundstig som så småningom ska sträcka sig mest längs med ytterkanten av hela gården. Det blir väl ett par kilometer.

På några ställen finns gamla körvägar genom hagarna. De ska få nytt liv som fägator där vi kan föra fåren mellan de olika hagarna. När allt stängslingsarbete är klart kommer det att finnas 12 hagar av olika storlek och med olika sorters beten. Det finns plats för två skogsbeten till, men det får vänta.

Ebbot får träna på vägen. Mest handlar det om enkla kommandon. Ligg. Stanna kvar. Kom sakta. Håll. Börjar man med träningen när vi lämnar gårdsplanen är han aktiv hela promenaden. Men struntar man i de första kommandona finns en risk att han intresserar sig för annat och får fokus på fel saker.

Nästa vecka fortsätter jag med att göra i ordning hörnen på hagarna. Jag använder gamla stängselstolpar som hörnförstärkningar för att inte hörnen ska böja sig inåt när jag börjar dra nät och trådar. Det går att göra även när snön ligger och vädertjänsterna utlovar kyla. När väl våren kommer går det snabbt att färdigställa stängslen.

Januaripromenad

Solen lyser från en klarblå himmel. Det är vårvinter i luften för första gången i år. Temperaturen ligger runt nollan och ladugårdstaket droppar av sig snöresterna.

Jag och jobbarkompisen tar lunchpromenaden genom skogen. Försöker åter hitta sträckningen på den där stigen som ska gå genom det gamla hygget. Just nu står den gamla skogskullen klädd med sly. Mycket bara någon meter högt. Annat har börjat sträcka iväg. Någon gran kanske är sex-sju meter. Likaså någon kvarlämnad ung-ek, någon asp och faktiskt några alar.

Jobbarkompisen Ebbot i blötsnön

Det är svårt att få ihop var jag ska lägga stigen. På sommaren är det omöjligt. Då är skogssnutten näst intill oigenomtränglig. Nu verkar det som om man kan följa den gamla stigen. Men snart står slyet lika tätt som någonsin. Det är bara att traska vidare.

Den lilla skogen är inte speciellt stor. En hektar kanske. Förr en gammal granskog med stora kantarellställen. För något år sedan omöjlig att ens tänka sig att gå igenom. Men när slyet börjar gå över i skog, och ungskogen sluta sig, blir det plötsligt åter möjligt att tänka sig att skapa en stig igenom.

På andra sidan ser jag årets första gärdsmyg. En meter ifrån mig gömmer den sig under en tät, levande granvälta. Jag försöker komma närmare, men den flyger kort. Från granen till en rotvälta. Från rotvältan in i grannens granplantage.

Januarisol på skogsänget

Så vi går vidare. Tar vägen in på det snart nystängslade skogsänget. Där brudborsten om sommaren lockar till sig mängder med nässelfjärilar, påfågelögon och amiraler. Men nu är det bara några vinterståndare kvar över snötäcket.

Borta vid bigården ligger snön kvar på taken. Förhoppningsvis en bra isolering för de två svaga samhällena. Om ett par månader är det dags att se hur övervintringen gått. Just nu är det bara att be en stilla bön.

De två svagaste samhällena i väntan på vår